Kanske med en dropp egoism i det jag säger, tänker jag att för mig räcker det med att kunna vittna en oförglömligt stund här i livet för att påstå att jag har lyckat med min tillvaro. Kanhända att lösningar till alla mina existensiella frågor är att jag blir den evinnerliga iakttagaren som tar emot med öppna armar alla jordens gåvor som spontan bjuds till mig.

Och allt jag skapar är ingenting annat än iaktagelser ifrån denna underbara värld som brukar omfamma mig varje gång jag vaknar till en ny dag.